För några år sedan bestämde jag mig för en sak: Ta alla chanser du får!

Vad för sorts chanser då? Tja, de flesta leder närmare mot målet att bli bättre ryttare. Men också andra chanser som att få lov att vara med på en teaterföreställning, att ha en roll i just en teater. Just den chansen tar mig troligtvis inte närmare mitt proffesionella ryttarmål, men det är alltid en kul upplevelse :)

Just det här med att ta alla chanser jag fick gjorde att jag nu går på Wångens Hippologprogram, en drömutbildning. Den bästa som finns inom Islandshästsporten. 

Men att ta chanser betyder inte att det är enkelt, oftast har jag upplevt att det är hårt arbete + stress. 

På den här utbildningen gäller det att prestera, hela tiden, inte bara på teoretiska/praktiska lektioner, prov, tävlingar, examinationer. Utan också krävs det prestation inom den sociala biten, att vara trevlig, snäll, hjälpsam, visa respekt och vara förstående fast man själv har en skitdålig dag!

Det gäller att hantera chanserna på rätt sätt alltså! Så att ingen person eller djur blir utsatt för ens frustrationer, och jag kan säga att det är svårt!

För det mesta klarar jag av att hålla mina egna problem inom mig, det är inte ofta jag visar mina känslor (förutom glädje), men ibland spricker det... Som tur är så har jag min otroligt tåliga pojkvän som då kan sitta och lyssna på mig i en evighet. 

Så hur gör ni när ni är både stressade, måste prestera på hög nivå, men samtidigt har ont om tid? Hur hanterar ni det?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då var det dags för mitt första blogginlägg här då!  Fast än jag går på en universitetsutbildning så får vi lite ledigt under jul och nyår, tack och lov! Såklart så åkte jag ner till Skåne till släktingar och vänner, med en massa plugg i väskorna.....